Rädd för kärleken 30/5-10
Jag har aldrig varit rädd för kärleken, har alltid tyckt den har varit den underbaraste.
Men nu vet jag inte vad känslor är, jag vet inte vad ordet kärlek betyder längre, jag vet inte vilken del av mitt hjärta ska stå för kärleken nånstans, Det fanns kärlek en gång i tiden som jag visste va det va, men nu vet jag aldrig vart den kommer ifrån.
Jag vet inte vart man bygger kärleken på nytt nånstans som jag alltid har vetat innan.
Men nu finns det inget kärlek i mitt hjärta det finns inget till mig längre änns.
Jag älskar min familj, mina föräldrar, mina vänner.
Men nu vet jag en sak, min hälsa måste må bra innan jag kan få nån annans hälsa att må bra, jag har alltid varit den personen som har gjort allt för nån annan innan jag gör något bra för mig.
Jag måste hitta mig själv nu innan jag säkert går in i väggen igen. jag fann inte mig själv i nåns famn, jag va bara i guds händer.
Men nu måste jag tyvärr tänka på mig själv innan jag tänker på nån annan, 20 år ut av mitt liv har gått och under dom 20 åren har jag tänkt på alla andra, dax för min tur nu.
Det sista jag vill i denna världen är såra nån så djupt att man får personen att gråta, jag vill absolut inte göra det.
